Svensk indie – en norrländsk affär
Indie är en förkortning av independent. På svenska betyder det oberoende, självständig. I musikterminologi betecknade det ursprungligen de små oberoende skivbolag som med början under sjuttiotalet växte fram vid sidan av etablerade jättar som EMI, Sony och Warner. Musiken de gav ut kallades helt enkelt för indiemusik men hade inget med någon särskild genre att göra. Det spelade ingen roll om det var punk, reggae, hårdrock, folkmusik eller någon annan stil. Indie som indie.
Med tiden fick indiemusik, eller snarare indiepop, en mer specifik innebörd. Det var en gitarrbaserad pop, gärna lite ettrig, distad, ostämd och allmänt svajigt framförd, som stod i kontrast till den mer polerade popmusiken som återfanns på topplistorna. Som så mycket annan musik med ursprung på de brittiska öarna uppstod snart en svensk indiepopscen. Den hittade ut till sin ungdomliga publik mycket tack vare fanzinet Sound Affects och Linda Norrman Skugges popspalt i Expressen.
Indiekidsen gick gärna ut på klubbar för att lyssna på sina band, men hemmafester var också vanligt. Receptet för en lyckad fest var, då som nu, att ge gästerna vad de vill ha. Dekorationer är a och o för att få till en festlig stämning, något du enklast beställer från Partytajm.se om du saknar detta sedan tidigare. Men inte att förglömma är en väl avvägd spellista med den bästa indiemusiken!
Två av de svenska förgrundsbanden var Wannadies och Popsicle, från Skellefteå respektive Piteå. Bägge blev stora på den svenska marknaden, och Wannadies nådde även viss framgång internationellt efter flytten till London. Var det en slump att bägge kom från Norrland? Hade det något med det norrländska kynnet eller klimatet att göra? För det handlade ju inte bara om dessa två, utan bakom dem kom en hel armada av unga män (några tjejer också förvisso) med gitarrerna i full sving: Bear Quartet, This Perfect Day, Hardy Nilsson, Komeda, Blithe, Ray Wonder och A Shrine. Svaret var nog snarare att de alla hade kopplingar till antingen A West Side Fabrication eller NONS (North of No South), två hårt arbetande norrländska skivbolag som lade ner sin själ i att lansera den lokala musiken såväl nationellt som internationellt. Och slitet bar frukt, många av dessa band hittade en kultpublik så långt bort som i Japan.
Sedan kan man hävda att de mest framgångsrika indiebanden, som Cardigans, Kent och Bob Hund kom från övriga Sverige, men det är en annan historia…